Man har dagar då man öppnar dörren till ett deppigare rum. Utan att tänka på det stiger man in, och drar igen dörren efter sig så att den bara står på glänt. Har man otur står det en hink med målarfärg och en pensel där inne, och man börjar måla. Vissa av dessa dagar är man smart och målar så att man kommer tillbaka vid dörren, andra dagar målar man istället in sig i ett hörn. De dagar då man målar in sig i ett hörn krävs det oftast antingen att någon öppnar dörren och drar ut en eller att man sover och vaknar med tanken att det bara var en dröm.
Dessa dagar tenderar att vara måndagar. Måndagar efter intensiva helger.
Oftast blir det ungefär så här; vanlig dag i skolan utan några direkta konstigheter. Sen är det något - ofta plugg - som gör att det drar ut på tiden tills man drar till träningen eftersom man tänker "Nä, men jag behöver ju inte vara där i tid, jag följer ju ändå min egen träning". Sen bestämmer man att man ska göra ett visst moment och åker iväg, som sagt för sent. Väl där inser man att det är alldeles för mycket folk/fel personer är där. Man går runt och ser dum ut ett tag och sen väljer man antingen att byta om ändå eller att gå hem. Väljer man att byta om blir det ändå så att man går hem, det tar bara lite längre tid.
Det hela slutar ändå i att jag är nere, vilket jag oftast var innan, och bara vill hem och ta det lungt. Jag ogillar det skarpt eftersom jag får så lite gjort och inte minst inte får någon ordning på min träning. Usch och blä. Inte mycket som stämmer idag, snarare tvärt om. Jag tror att jag behöver ett lov där jag inte gör så mycket. Just så, bara ta det lungt.
