När endast ljudet från klingorna hörs

En fredag eftermiddag, det är inte så mycket kvar av träningen och det är bara en av de åtta (små) pisterna som är upptagen. Ett par sitter på bänken och tittar på, under tystnad sånär som på Ivans kommentarer på fäktarnas aktioner. Du tvekade. Du sträckte inte ordentligt. Mer bestämt!
I övrigt är det bara fäktarnas andetag, skrapet av klingorna som möts och deras fötter som dras mot kopparpisten då de rör sig fram och tillbaka. Ett dämpat och avlägset blåsande avslöjar en fläkt någonstans i salen.
Fläkten, tillsammans med det röd-bruna slitna golvet, de blå skåpen, mängden av gamla affischer från tävlingar och en inbiten lukt av svett (som de regelbundna besökarna sällan märker av speciellt mycket) skapar en speciell stämning, en speciell atmosfär.
Det piper från maskinen på väggen. Fäktarna tar av sig masken och skakar hand, ena kopplar ur och byts ut mot en ny motståndare. Åskådarna har ingen brådska utan sitter lugnt och följer skeendet.
Bra flêche! Du måste parera! Efter parad kommer ripost, annars kunde du likväl bara ha backat. De goda råden och de berömmande kommentarerna fortsätter även i nästa möte. Efter både misslyckade och lyckade aktioner lyser lampan för sista gången idag och motståndarna möts på mitten för att tacka. När detta är gjort och vajrarna hängs upp på sina krokar börjar det hända lite i resten av salen och tystnaden bryts.
Skrapet från metall mot metall stannar kvar, men andetagen och skrapet från slarvigt lyfta fötter byts istället ut mot konversationer och instruktioner. Om en timme kommer alla lamporna vara släckta och salen tom. Men den speciella stämningen av lugn och koncentration från tidigare kommer att lagras i väggarna, där både skratt och gråt, med och motgångar ryms. Den lilla fäktsalen vid röda linjens ena slutstation har varit med om mycket, kanske mer än vi anar.

Ursprung: diffencing.se

Introduktion

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat på att starta en blogg för att kunna få en möjlighet att skriva noveller eller kortare utrag på fritiden och få dem kommenterade. Jag ville också kunna lägga upp tidigare skolarbeten och annat som jag har blivit nöjd med, också då för att kunna ta emot ris och ros.

Jag kommer inte göra några större ansträgningar för att få bloggen att sprida sig och bli så stor som möjlig, utan de som hittar hit får göra det på egen hand. Jag tänker inte nu skriva någon presentation här, men vem vet - det kanske blir aktuellt i framtiden?

Jag kommer att börja med att lägga upp ett par gamla texter, för att få en liten grund så att säga. Jag tvivlar på att bloggen kommer att vara särskilt aktiv, men det är en möjlighet för mig att skriva fritt utan press.

Let the show begin.