Putte i Parken, PiP!

Jag åker på festival imorgon, och blir borta 5 nätter. Det ska regna mest hela tiden, men vårt tält verkar iaf vara vattentätt, det är alltid något. Jag har stövlar med. Jag vet inte vad jag ska våga förvänta mig. Kommer hem söndag eftermiddag, åker till Skåne måndag förmiddag. Hoppas på att få lite sömn däremellan.

Det är 65 dagar till jag flyttar.

Berättelser som slukar

Då var biljetten till London bokad. 1 Oktober går alltså mitt (första) flyttlass. Det är inte så långt dit egentligen, 67 dagar ungefär. I och med att jag bokade biljetten hade jag en väldigt bra diskussion med pappa om vad man skulle ta dit, hur och när. Vad som var bra och tänka på före och efter och lite ang. köp av laptop.

Hela familjen är nu samlad, om än bara för två dygn. Hämtade en trött men nöjd lillebror på Arlanda och sedan satt vi alla fyra återigen vid matbordet och fascinerades över varandras reseberättelser.

Men flytten utomlands närmar sig ändå. Var på bbq hos Kajsa igår som precis kommit hem från Paris. På plats var även en tjej som hette Angelica som varit i Brasilien i ett halvår. Det blev mycket berättande av upplevlser och kulturkrockar, och jag kände hur jag försvann in i berättelserna, uppslukades totalt och avundandes. Framåt slutet tittar Matilda på mig och säger "Snart är det din tur"

Så länge får jag helt enkelt nöja mig med att kommunicera på andra språk än svenska via Facebook.

På andra sidan vattnet

Det är mycket som snurrar i huvudet nu, men bloggen där jag låter mig själv skriva på engelska är för tillfället roligare. Efter flera timmars läsning på engelska och en (fortsatt) längtan efter London lockar engelskan mer som uttryckssätt. Luddigt? Javisst, men nevermind.

Oroa er inte, denna blogg kommer inte dö. Jag lovar.

bortbortbortbortbort

Jag kollade precis kalendern, och började räkna veckor. Det är 11 veckor tills det jag ska flytta. Min första tanke var: NEEEEEJ! Jag vill flytta nu! Okej, jag kanske inte vill flytta pronto, men inom en mycket kortare tid är elva veckor. Även om det känns skönt att ha en liten bufferttid i september efter att jag har slutat jobbet, och att ha lite ledigt nu så är det för lång tid.

Jag har haft det fantastiskt i Stockholm, jag har det fantastiskt här. Jag trivs fantastiskt med de jag har omkring mig, men nu är jag inställd på att flytta. En inställning där jag inte vill sylta in mig mer här än vad jag redan har gjort. Jag kommer på mig själv att plötslit trivas med ytliga kontakter, sådana där jag inte binder mig så starkt. Missförstå mig rätt, men nu vill jag iväg.

Under construction

Jag saknade fotoblogg konceptet. Och jag ville ha en blogg som kunde funka när jag kom till London också, inte bara för mina svenska kompisar. Så kika in här, om ni pallar ha en blogg till i listan. Kom ihåg att den är nystartad, det tar alltid ett tag innan man får pli på den. Och den lär bli på engelska så småningom.

Det blir alltid bättre

Jag fick precis bilderna från Hedvigs kamera. Bilder och filmer från kareoke, jag som sitter och sminkar Matilda, fotbollskväll. Minnen och glädje.

Jag börjar anpassa mig till att vara tillbaka, behövde bara komma igång och umgås med folk. Känns bra, såhär ledig vet jag inte när jag var senast. Jag har ett jobb, men det har jag sommarlov från. Skola börjar i oktober och jag vet inte riktigt hur mycket jag kan förbereda före dess mer än vad jag har gjort. Jag har ledigt och behöver inte tänka på mer än vilka jag vill träffa de närmaste två veckorna, vad jag vill göra innan jag åker på festival. Det är ganska smutt, faktiskt. So far so good. Kombinera det med minnen och förväntningar så har du ett fantastiskt recept.

Blah

Jaha. Stockholm alltså. Saknar Tokyos puls. Saknar ständigt sällskap av vänner. Saknar surret från ACn som påminner om att rummet snart kommer vara svalt och behagligt. Går på autopilot, vilket gör mig frustrerad. Jag vill inte gå på autopilot, jag vil vara aktiv, uppleva saker. Det ska gå i Stockholm också, men denna himla sommarlunk...

Friend request från de nyfunna vännerna där borta får mig att le. Bilderna återkallar minnen. Det är mycket jag uppskattar från resan, framförallt människorna vi träffade. Samtidigt passar jag på att kolla igenom bilderna jag är taggad i på den älskade ansiktsboken. Jag fascineras över att faktiskt kunna se hur jag själv växer och mår bättre allteftersom tiden går. Trotsallt trivs jag bättre med mig själv än någonsin och längtar tills jag flyttar till London. Så länge ska jag hitta på så mycket jag kan.

Bland det första jag och Hedd pratade om när vi närmade oss Sverige var våra resedrömmar för nästa sommar. Tillsammans. Vad det blir av det vette gudarna, men vi vet iaf vad vi vill.

Inte redo

Jag vill inte lamna annu. Kan jag inte fa stanna en vecka till?

Tokyo

Tokyo ar helt galet. Manga kulturkrockar, men sjukt spannande. Vi ater vansinnigt god och billig sushi, bestaller sjalva (utan ngn japansktalande med oss alltsa) pa resturang utan engelsksprakig personal, vi har varit pa maid cafe vilket bara var helt sjukt, tagit bilder i roliga automater bade med Calle och tidigare med Robin och hans kompis. Kareoke har avverkats och en vansinnigt massa promenader. Men det ar grymt!