Afternoon tea - English style

Det är lördag eftermiddag och jag står tillsammans med John och tittar på människorna som passerar på Oxford Street. Vi möter upp med Slavi och Helen, och tillsammans tar vi oss igenom massan av människor och svänger in på en liten sidgata där lugnet omedelbart lägger sig. Planen är traditionellt afternoon tea på John's klubb. Vi är alla propert klädda, inga jeans eller trainers är tillåtna så framme är den enkla, svarta klänningen och en ledig kavaj.

Vi slår oss ner vid ett fönster, sjunker ner i de mjuka fotöljerna och tar en titt på menyn. Beställer in te och sitter ett bra tag och diskuterar allt mellan himmel och jord. Skvallar, berättar stories, diskuterar vetenskap och annat viktigt och oviktigt. Under tiden vi är där existerar inte världen utanför. Trots dess närhet till Oxford Street är det ett perfekt lugn; man blir inte störd men det hörs alltid att någon annan är där, att andra sällskap är i närheten. Porslinet är vackert, sällskapet fantastiskt och jag låter mig slukas in i det hela, låter mig glömma den långa veckan jag har bakom mig med en extra stress dipp under onsdagen. Afternoon tea är klart underskattat.

Störelsemoment

Så många tankar som flyger runt, så många tankar som jag inte riktigt vet var de ska gå. Vem ska jag prata med, vem kommer jag faktiskt kunna sitta ner med och diskutera om det skulle behövas. En sak är säker, jag längtar efter både att återvända till någon form av stabilitet i vardagen och att få ha riktig semester, utan måsten och bråttom-bråttom saker.

Det känns som att det just nu är lite för många trådar som hänger lösa, som jag inte vet om jag vill spänna upp eller klippa av helt. Vad vill jag prioritera för intressen, vilka vill jag hänga mest med, vilka är jag mån om att på något sätt bygga upp en tätare vänskap mer, vilka tycker jag faktiskt om?

Något jag vet med säkerhet är att det just nu är lite för många saker som rubbat min balans, som gör mig nervös och lätt stressad. Jag måste fixa dessa först, sedan kan jag tackla de andra. Och jag saknar Sverige och det&de jag lämnade där.

London Riots

Det är massiva upplopp i London, runtom. Jag har vänner och bekanta i vissa områden. Där jag bor är det lugnt, och mitt i allt nyhetsrapporterande funderar jag över att jag behöver stryka en skjorta. Det här är väldigt surrealistiskt.

Siffror

Jag låter gräset kittla mina fötter. Jag promenerar barfota genom Hyde Park och håller skorna i handen. Jag är glad. Ett par timmar tidigare hade jag varit jättetrött och lite uttråkad, nu är jag munter och har precis lagom mycket energi. För ungefär två veckor sen hade vi fått reda på om vi hade några omtentor eller, i värsta fall, skulle behöva gå om året, eller om vi klarat alltihopa. Jag hade jublat när jag såg att jag inte hade en enda omtenta, efter många nervösa dagar att jag skulle behöva göra om ett par. Idag hade vi fått de faktiska betygen. Jag hade en dålig rang i min klass men betygen var fortfarande bra. Med andra ord går jag genom Hyde Park med ett leende på läpparna, och vill dansa till musiken som strömmar genom hörlurarna. Älskade, uppmuntrande siffror.

Sommartankar

Om drygt en vecka är det 10 månader sen jag flyttade hit. Det är en ganska lång tid att vara hemifrån, och jag kan ganska lätt säga att jag inte har tillbringat särskilt mycket tid hemma i Svealand sedan jag flyttade. Det har egentligen inte gjort mig så mycket, inte förräns nu till sommaren. Eftersom jag valde att stanna här har det blivit väldigt lite tid hemma. Om jag kan nästa år skulle jag nog vilja komma hem mer än 2 veckor. Gärna sommartid.

Nu sitter jag här i London iaf. Har det inte tråkigt, men saknar Sverige som sagt. Och familjen. Saknar också fin solsemester, eller iaf ha ledig tid så att man kan njuta av sommarvädret med gott samvete. Jag satt ca en timme idag i Hyde Park, med OK väder. Det är första helgen på länge som det faktiskt är skönt väder. Svensk sommar kan också vara ruggig, men jag kan inte komma ihåg att jag brukar gå och frysa så mycket. Kanske anpassar mig bättre där.

I vilket fall som. Jag vill, för en gångs skull, ligga och steka på en strand. Titta på vackra landskap och vifta med tårna. Plöja böcker eller sitta på uteserveringar och dricka vin/öl. Besök från nära och kära hemifrån värderas högre än någonsin. Vännerna betyder, men de där hemma betyder fortfarande mer. Jag trivs bra här, är glad att jag kommit hit, men på vännersidan är det något som inte riktigt klickar. Inte helt och hållet. Jag tror det kan vara nördighetsgrejen. Jag älskar att vara mitt uppe i den, och lyssna på andras samtal, men de är ändå inte de jag bondar bäst med. Märkligt det där.

Titta tillbaka

Jag har varit i Sverige i två veckor nu. Det kändes jättekonstigt ett tag, men helt naturligt nu. Jag tänker helt och hållet på svenska än en gång, och London känns väldigt långt borta, även om det ska bli skönt att komma hem. Hur kommer det funka med språket? Jag har svårt att i mitt huvud se hur jag pratar engelska med alla, svårt att förstå att de inte kan svenska. Jag har ju pratat med dem så mycket, visst kan de mitt språk? Inte? Nehe.

Rummet är fortfarande stökigt. Jag ska plugga med brorsan om en halvtimme. Jag packar/städar inte, utan hamnar istället att skumma igenom bloggen, mest rubrikerna. jag tyckte jag bloggat ganska lite, men ibland har aktiviteten klart gått upp. Åh så gärna jag skulle sätta mig och läsa igenom mycket av det ordentligt, se vad som egentligen har hänt och vad jag har gjort. Jag gör det med mina dagböcker ibland, men det blir inte riktigt samma sak.

Kanske skulle man börja skriva igen. Trots allt.

Dagar och hålldatum

Två deadlines denna vecka. En deadline nästa vecka. Hedvig kommer på torsdag. Fäktmatch onsdag om en vecka. Zürich med fäktlaget veckan efter det (8-13 Mars). Med 99,99% sannolikhet Sheffield 18-19 Mars. Sverige 29 Mars-12 April. Var det någon som sa London däremellan? Juste, lägg till två extra deadlines i slutet på Mars. Och lite fäktartiklar att skriva. Och blogga lite. Fullt ös medvetslös!