Dagen före

Det känns som att man ligger bra till i planeringen när det som är kvar på min att-göra-lista nu är:

-Träna

-Kontakta Åhlens (de har lunchstängt till 13)

-Kolla på Imperials mattekurs tänkt för övergången från A-levels till unimath.

Jaha.

Tisdag, tre dagar

Jag ska strax iväg för att äta middag hos Christian och Heini, uppföljt av öldrickande med SSIF. Fäkttränade för sista gången på klubben igår, och fick höra av en kille i gruppen jag var tränare åt förut att jag och de andra ungdomstränarna hade varit hans idoler. Det värmde, och påminde mig om var jag var någonstans. Wille lät mig komma ihåg det ett tag till genom att plantera ett mycket vackert blåmärke mitt på låret.

Annars är det mesta faktiskt fixat, så jag kan varva ner lite iaf. Skönt att hinna tänka på lite annat också.

Nej jag tänker inte på något annat än min flytt

Hejdå-öl igår med de som kunde och ville. Hejdå-öl med SSIF på tisdag. Sista fäktträningen innan avresa imorgon. Rumbyte med lillebror påbörjat. Sista fikor, middagar och luncher bokas in. Jag börjar skriva detaljlistor över vad som ska göras och försöker maila lite med min roomie-to-be. Rummet känns organieserat men kaosartat, jag känner att jag har kontroll men att det är mycket jag missar. Det där med att flytta är inte lätt, och det känns lite overkligt måste jag säga. Nu går jag in i en bubbla på riktigt, vi ses på andra sidan om någon månad eller två.

Höst

Hösten kan verkligen vara vacker. Med den klarblå himmel vi har idag, en kallt lysande sol och en lite bitigare fartvind än tidigare. Det är så vackert, så rent och enkelt. Det var lite svalt när jag cyklade till jobbet imorse, och jag vet att det är lite varmare i London, men när det är såhär vackert så står jag gott ut. Länge leve det vackra höstvädret!

Valvaka

Valvalvalvalvalvalval! Idag gäller det, idag är sista dagen att ta sig till en vallokal och lägga din röst. 70% eller mer på min news feed på facebook idag handlar om valet. Man påminner varandra om att rösta, tar sig själv lokel, länkar till ämnesrelaterade partiklar och peppar inför valvaka.

Själv ska jag alldeles strax ge mig av för att lägga min röst. Därefter väntar middag med skvaller om gårdagen och valvaka med grabbarna grus. Har laddat med pannkakslunch tillsammans med Estrid som innehöll alldeles för mycket socker och grädde.

Juste, var ute med kollegorna igår, GRYMT!

6h

Bokhyllorna gapar nästan tomma, i klädskåpen är det plötsligt sparsmakat fyllt. På golvet står flertalet kartonger med olika ändamål och på några galgar hänger nystrukna skjortor. En liten kabinväska har packats med tallrikar och tankarna vandrar till hur jag ska fylla övriga bagage. Hur många kommer jag behöva? Hur ska de organiseras?

Efter ett par timmars arbete, med lunchpaus, känner jag en lätt känsla av illamående. Nervositeten för verkligenheten spökar lite lätt, men jag försöker att slå bort det. Det känns trotsallt väldigt bra att jag nu börjar få koll på saker, även om det ser lätt rörigt ut utifrån. Det är mycket kvar, men jag förnekar för mig själv att det kommer ta sådan extrem tid. Sen tror jag faktiskt att jag måste ha någon föräldrer på plats för ett par grejer, hur töntigt det än må låta. Nu är det mindre än två veckor kvar, och energin jag fylls av är en blanding av en balanserad vardag, förväntan och nervositet.

Dagens uppdrag

Idag vill jag förbereda så mycket jag kan av flytten, så att jag med gott samvete kan göra mycket annat se sista veckorna. Amen!

Kollegor

Jag skulle vilja skriva något om mina kollegor och min relation till dem, men jag hittar ingen bra formulering. Vi garvar mycket, driver mest med varandra, är ganska barnsliga och har roligt. Samtidigt som jag kan känna mig lätt mal placé med jämna mellanrum så trivs jag med det. I helgen ska vi ut. Troligen ska vi ut nästa helg också. Och snart är allt bara poffväck. Inte nog med att jag åker till London, projektet upphör om två veckor, en vecka efter jag slutar. Från att jobba heltid med varandra, sitta och maila dagarna i ända eller skvallra på rasterna, kommer det lösas upp. Det har kommit på tal nu att det nästan är lite sentimentalt, vilket jag inte tänkte mig när jag började. Intressant det där hur människan fungerar, indeed.

Jag flyttar om 15 dagar. Tjoho!

Cykla i regn

Jag cyklade till jobbet i regnet idag. Med regnbyxor, redig jacka och ryggsäck så kände jag mig ganska tuff. Egentligen är det inte så väldans tufft, men det känns bra ändå. Framförallt med tanke på att det är betydligt färre cyklister när det regnar. Kom hem vid halv tre igår, pga försenat tåg. Även om SJ inte kunde göra mycket åt saken denna gång är det alltid segt med förseningar, framförallt om de förflyttar ankomsten från tjugo i tolv till strax efter två, nattetid. Får iaf tillbaka halva biljettpriset, vilket inte sitter helt fel i dagskassan.

Håller på att plocka ner alla bilder från väggen, ni vet de vid spegeln (för er som varit hemma hos mig). Har betalat in boende och tuition fee, lagt upp en grov budget, funderat på vad jag vill ha från IKEA, skrivit att-göra-lista och påbörjat en packlista. Även om jag denna gång blivit ganska pushad av mina föräldrar är jag glad att jag inte är helt oorganiserad. Det underlättar, även om nerverna spökar med mig lite då och då. 18 dagar kvar nu.

Ja, det var ju det där med stabil vardag. Jag fick mitt accommodation offer imorse, och det fick mig att gå bärsäkra gång. Jag hade sökt enkelrum i två områden, jag fick ett dubbelrum i det område jag minst ville ha. Jag har varit ett mycket lättretligt åskmoln hela dagen där mycket har hunnit gå snett. Men efter ett snack med mamma kunde jag mentalt resa mig upp igen. Har ni kollat lite extra på boendet och det ser riktigt schysst ut faktiskt. Och dela rum med någon kanske inte är så illa trots allt. Om inte annat så sparar jag £200 varje månad, vilket motsvarar mer än min beräknade matbudget. Det kan ju inte vara annat än positivt.

Jag tror att min reaktion imorse egentligen inte bara var ett tecken på besvikelsen utan också ett fysiskt sätt att uttrycka nervositeten som blommade upp när allt blev så otroligt verkligt. Det är trots allt skrämmande, och innerst inne är jag lite rädd. Som Hedvig förklarade det: jag är inte mer än människa.

Hade för övrigt en mycket trevlig kväll igår med Wifebeaters United och DI Date Calls. Och helgen som kommer ska tillbringas i Köpenhamn. Nu gäller det bara att få lite långvarig balans i sinnet innan jag åker och börja beta av sånt som ska göras. Har skrivit to-do-list på mammas inrådan.

Ja, jag har mitt organisationsbehov av en anledning.

Windows 7

Jeez. Here we go. Pappas dator kom igår, och självklart hade jag klantat mig. Det stora problemet var att allt var på Holländska. Jag kände mig som en idion och ville på något sätt göra något åt saken och efter lite diskussioner fram och tillbaka satt jag tillslut och ominstallerade operativsystemet. Har idag efter jobbet suttit och ominstallerat ett antal drivrutiner efter Dells online guide. Har inte stenkoll på hur det funkar nu, men allt ser, rent visuellt, bättre ut än före drivrutinkontrollen. Det enda datorn själv säger är att en Screen Detector saknas, men jag vet inte ens om den är nödvändig? Känns i vilket fall som bra att ha tagit sig igenom det här. Internet fungerar och datorn har inte börjat bråka med mig. Tror det är ett par andra grejer jag borde kolla på, men får ta det med Dell i nästa vecka. Kan i vilket fall som använda den till att lägga över mina bilder på i helgen så att jag inte behöver oroa mig över minneskorten, vilket är bra faktiskt.

DI Date Calls har för övrigt bästa mailkonversationerna. Jag råkade bryta ihop mitt under ett samtal med en receptionist och kunde inte sluta garva, tyckte lite synd om henne. Men det lät mest som att hon log.

På tisdag ska min dator komma. Den ska vara på engelska, det har jag dubbelkollat. Sen borde jag under nästa vecka få reda på var jag ska bo i London. Och ja, majoriteten av mina tankar kretsar kring flytten. Är ni förvånade?

DI Date Calls

Det är fikapaus. Date Calls-gänget sitter tysta och trötta i sofforna när Gill kommer och ställer en bricka med någon form av mörka rutor på en bänk en liten bit bort. "Är det någon som är hungrig?" Hela gänget tittar upp och reser sig som en person och rusar bort. De fastanställda som sitter i de andra sofforna skrattar gott när de yngre samlas kring brickan med mackor som utsvulta vargar.

Senare, tillbaka från fikarasten. Jag sitter och ringer och lyssnar på tuten när chefen som sitter brevid mig och lyssnar på Morgonpasset i P3 plötsligt totalt bryter ihop och får mig att rycka till lite.