Hösten är vacker (men ganska kall)

Sry, den är jättetråkig i litet format... Klicka på den så blir den större!

Amerikanskt i Boston.

Jag är jätteglad. Man skulle nästan kunna tro att jag är onykter, men jag har inte druckit en droppe alkohol. Jag tror helt enkelt att det beror på att jag har haft en bra dag. Den började bra, blev ännu bättre, fortsatte bra, och slutar bra. Har varit på MIT föreläsning idag. Skulle egentligen vara på två och besöka MIT Museum däremellan men det blev inte så. Första var inställd, och då jag egentligen skulle varit på museum fick jag möjlighet till att gå guidad tur bland laboratorierna. Jag blev jätteglad på matteföreläsningen då jag insåg att jag faktiskt kunde hänga med i svängarna i viss utsträckning. Hade på vägen blivit kompis med Jared från Oklahoma också och tillsammans satt vi där och var "confused, but on a higher level".

Nu på kvällen var jag och Pappa på ett riktigt amerikanskt ställe med hamburgare döpta efter kända personligheter eller andra saker. Pappa beställde in Mrs Michelle Obama (hot and spicy) medan jag satsade på The American Idol (even Simon would love this). Om man vill kika på menyn, vilket är ganska kul, hittar ni den här. Vi avrunda det hela med att gå till ett litet ställe runt hörnet och köpa Frozen Yogurt with two toppings. Mycket gott alltihopa och det hela kändes bra amerikanskt.

Jag är fortfarande jätteglad och sprallig. Jag skulle egentligen vilja stanna längre i Boston, jag gillar staden. Förhoppningsvis så återvänder jag. Jag satsar på att återvända.

Far och jag

Jag och Pappa at middag pa rummet idag. Till efterratt hade vi kopt Ben&Jerry's med smaken "S'mores". Vi har under var tid lyckats lagga vantarna pa tva plastgafflar, tva plasskedar och en plastsked. Pappa har dessutom fatt tag pa en riktig kniv! Alltsa, vi tog kniven, skar upp glassen med den och la i glasen som vi tog fran badrummet. Sedan satt vi och smaskade i oss med vara plastgafflar. Guld! Det ar jag och Pappa pa besok i USA det.

Small update

Jag har köpt fotoböcker för över $50. Jag har plåtat Harvard Fencing Teams träning och käkat middag med några av dem. Nu roas jag över Karl som inte vågar ta bort musen som fastnat i råttfällan på hans rum. Jag lever, har det bra och upptäcker mkt. Over and out!

Landet 'over there'

Imorgon lämnar jag Sverige för en vecka och korsar Atlanten. Jag har inte greppat det ännu, trots att väskan är packad och vi har ett detaljschema för dagarna där. Det är så otroligt främmande. Så svårt att föreställa sig något mer än flygloungerna och en stad som eventuellt påminner om brittiska Cambridge. Har jag nu fått med mig allting, det är ingenting som jag har missat? Den ständiga frågan. Det ska bli spännande. Jag ser fram emot att resa. Och att resa med bara Pappa. Vi gjorde några små utflykter i London bara vi två, och jag uppskattade dem verkligen. Det är de stunderna jag inser att jag verkligen är hans dotter.

Hejdå Sverige. Good morning America.

Taken out of the blue, nästintill

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med att göra sin födelsedag till en stor grej egentligen. Jag har nog aldrig riktigt lagt ner jättemycket kraft på den heller. Dessutom ligger den så snyggt i slutet av då alla ändå har så fullt upp att det nästan känns bökigt att fira den med dunder och brak. De passerar inte obemärkt förbi, men det är oftast en vanlig vardag med lite extra krydda. Ungefär.

Okej, det kanske inte alltid är så. Födelsedagarna blir väl vad man gör dem till och jag bryr mig inte tillräckligt för att haussa upp det. Jag tar med glädje emot alla grattis och ler för mig själv, men vågar inte uppmana folk att uppmärksamma mig. Nästa födelsedag kommer inte bli en vardag. Det tajmar perfekt med Lundakarnevalen. Det som skrevs upp först i kalendern när den inhandlades var "Lundakarnevalen", stort över tre dagar. Mamma kikade över axeln och frågade om jag verkligen skulle åka. Självklart! Inte vill jag missa ännu en karneval. Och det är inte så dumt att fira 20-års dagen med "tre dar i maj är det partaj med sju orkestrar" och röja med en hel studentstad. När jag ser på det nu, drygt ett halvår i förväg, så lägger jag större vikt vid Lundakarnevalen. Födelsedagar återkommer varje år, Lundakarnevalen bara vart fjärde.

Inne i en nörderivåg utöver det vanliga

Emma, efter dagens träning: Det går så bra för dig just nu!

Eh, ja. Precis. Just det. Det går bra för mig. Det gör det. Men. Vad gör man nu? Allt kan ju inte gå bra. Det måste vara något som inte flyter smärtfritt. Jag i princip bara väntar på att någon bomb ska falla, att något inte ska gå bra. Visserligen så flyter inte allt perfekt, det vill jag inte påstå, men det är mycket som går rätt. Dessutom känner jag mig effektiv, att jag klarar av många små uppdrag nu när jag väl har kommit igång med det. Och mina prioriteringar känns vettiga och har bra motiveringar. Så... Vad är det jag har missat?

Du ska nog inte tänka så mycket. Du trasslar in dig då.

Det vara Sara som skrev det. Kanske borde skänka det en extra tanke medan jag plöjer vidare.

Igår låg jag och funderade på hur det skulle vara om jag kom in på MIT. Att på π-dagen få beskedet. Jag såg framför mig hur jag bokstavligen skrek rakt ut. Hur jag jublade. Gjorde glädjedansen. Och blev så otroligt stolt över mig själv. Oddsen är visserligen inte på min sida, ca 150 av 3000 internationella sökande kommer in. 1 på 20. Men man kan alltid drömma, hoppas, tro och göra sitt absolut bästa.

Christophe Mae

Parce-qu'on sait jamais

On regard vers le haut

S'il y a un après

Au moins sauver sa peau

Låten

Submitting an art portfolio

Jag kommer söka en skola i USA. När man söker till USA kan man på ett helt annat sätt arbeta för att visa upp sin mångsidighet -man gör allt för att kunna komma in. Därför kommer jag skicka iväg ett portfolio. Sitter nu och försöker välja ut bilder och märker till min förvåning att det var mycket mer känsloladdat än jag väntade mig. Att skicka iväg 8-12 bilder till andra sidan Atlanten till folk som kanske aldrig ens kommer se mig känns otroligt utelämnande. Att ens sätta sig ner och kolla igenom kandidater berörde fler sinnen än jag förväntade mig. Det kan också bero på att jag är trött, men ändå. Hur vet jag vilka bilder som kan hjälpa mig och inte enbart är laddade med känslor pga personliga minnen/relationer? Jag kan inte göra mer än mitt bästa, som det är nu.

På väggen på mitt rum har jag en stor fäktaffisch hängande, från VM i Turin 2007. Mamma var där och kollade och tog hem den till mig. Om jag nu ändå är igång och beställer bilder ska jag nog välja ut ett par egna bilder att sätta i den ramen istället. Det blir del två i projektet.

...there is nothing so noble as baldness

Känslan av att befinna sig i nålens öga. Det är en tidvis förbryllande upplevelse. Man är fullt medveten om att man har massor att göra, att man betar av saker allteftersom och att hela världen snurrar med en hiskelig fart, men runt en själv är det stilla. Man stressar inte upp sig när man tror man ska göra det, utan istället precis innan. Nu i helgen har det många stora grejer inbokade. Jag har fruktat helgen och kallat den min Helveteshelg. Nu har den varit här, och snart är det över. Och jag, jag har varit någon annanstans. Jag har gått på autopilot men ändå varit på plats.

Natten mellan lördag och söndag vid 01:45 hände något som nog visar helgen i ett nötskal. Jag vaknar till och känner hur medvetandet gradvis återvänder. Jag finner mig själv i fart med att svara på ett sms, ett sms som jag senare inte kan hitta i inkorgen. Jag upptäcker att jag har ett sms som jag inte har läst och att jag har ett missat samtal. Till min förvåning ser jag att det missade samtalet är från bara några minuter tidigare. Fortfarande inte helt vaken skickar jag iväg två sms till och kommer sen ihåg att stänga av mobilen innan jag somnar om. När jag åtta timmar senare vaknar är min första tanke "var det en dröm?" Jag mindes allt så klart, tankegångarna och kunde se det framför mig, men det kändes så främmande ändå. Men jag gjorde det. Medvetet, men på autopilot. 'Helveteshelgen' i ett nötskal.

En morgon i oktober

Det är en vacker, stilla höstmorgon. När jag kommer upp ur tunnelbanan möts jag av en klarblåhimmel, sol och grönska. Löven sitter fortfarande kvar på träden och flera av dem har övergått till olika nyanser av rött. Jag blir alltid lika berörd av höstens färger och hur de framävs av ljuset, det är så vackert.

Såhär vid elvatiden på morgonen är det inte många som rör sig på universitetsområdet. Det är lugnt och tyst, luften är klar och uppfriskande. Solen har legat på tillräckligt länge för att det inte längre ska vara iskallt men fortfarande tillräckligt svalt för att ge en lätt krispig känsla. Lugnet och luften bidrar till en harmoni och jag avundas de studenter som sitter på en bänk och njuter av ögonblicket. Det är en vacker höst vi har i år och man kan inte göra annat än att njuta.

a penciled message in anonymous hand: I think of you.

Jag sitter hopkrupen i soffan med en bok. Från köket letar sig välbekanta dofter som skvallrar om den stundande middagen, dofter jag gillar. Läsningen går långsammare än jag tycker den borde göra. Troligen beror det på att jag är trött och ovan att stryka under i texten när jag läser en roman. Jag tillåter mig en paus i läsandet och går ner till rummet för att inte lockas alltför mycket av middagens dofter.

Det är släckt på rummet. Jag låter det vara så och sätter mig en stund och kollar på höstmörkret utanför fönstret. Jag låter det omsluta mig och känner den ruggiga kylan krypa in genom små, små glipor. Trots att det är ganska dystert har det ändå sin charm. Det går väl med sinnesstämningen i boken och den jag själv befinner mig i.

Jag tar ett djupt andetag och reser mig för att återvända upp. Det enda jag kan göra under den kommande veckan är att ta en sak i taget och bocka av uppgifterna på listan en efter en. Bygg upp struktur, använda mig av rutiner och följa schema. Det blir en bra övning i prioriteringar.

(rubriken är ett citat från boken, Housekeeping av Marilynne Robinson)

Google Wave

Det är ett tag sen jag hörde talas om Google Wave första gången. Det var Calle F. som berättade om det och han var redan då såld. Jag tänkte inte så mycket på det alls utan lät det helt enkelt flyga förbi. Nu har Google haft sin demonstration av det, vilket jag fick reda på genom det underbara verktyget Twitter. Det kom snabbt upp bland "Trendy Topics" så jag gjorde bästa möjliga: Google:ade på det. Kom fram till deras demovideo och reagerade på att den var 1:20 h. Det är långt. Tänkte att jag skulle se ett par minuter för att upptäcka vad det var och sedan göra annat.

Det funkade inte så. Jag är fast. Det är en grym sida som helt enkelt har tagit det bästa från alla världar och samlat till ett ställe. Att de som presenterar verkar som otroligt sköna människor gör inte saken sämre. Jag är absurt imponerad. Lägg till att jag är intresserad av kommunikationskanaler på internet och IT-branchen.

Under den senaste tiden har det blivit att jag har funderat mycket på vad jag vill. Jag har kollat på hur det skulle vara att jobbat på Google och träffade på en i Wien som gjorde det. Jag blir bara mer och mer intresserad för var gång. Google är det enda företaget som har gett mig en längtan att vilja jobba för dem. Google is your friend. Det blir inte mer komplicerat än så.