Kvalborg

En avlång låda med färgglada bakelser, även kända som macarons, från Gateau. Varsitt glas med Moët. Ett lugnare hörn av Sturegallerian. Två goda vänner. Min kvalborg var inte särskilt kvalfylld. Mer än räkningen för fäktgrejer som skulle betalas. Och insikten hur lite pengar som verkligen var kvar efter att ha unnat mig den där klänningen. Men den är ju så snygg. Dessutom kommer jag få lite trevligare löner nu ett tag.

What happens next?

Jag gjorde en liten efterlysning på bloggen idag. Jag efterlyste en ny skribent. Någon som kan ta över när jag flyttar. Det kändes lite lustigt när jag publicerade det. Lite vemodigt, men samtidigt ganska skönt. Att mot säsongens slut kunna släppa redigeringsmanin, att kunna spara pengar och hänga mer med folk på tävlingar snarare än ständigt krypa på marken bakom kameran. Jag har inte riktigt landat i det. Inte riktigt insett vad det är jag gör. Jag har ännu inte förstått att om ett halvår kommer allting vara helt annorlunda. Ny stad. Nytt språk. Ny skola. Ny kultur. Nya vanor. Nya vänner. Nytt boende. Ny fäktklubb. Nya studier. Det är inte mycket som kommer att vara som förut.

Helgen i kort

G

I love Google. Google has the answer when I don't. Google has the application that I use the most. Google has a pleasant design. Google takes care of their employees. Google doesn't hire lawnmowers to cut the grass, instead they bring goats.

Although, their empire might be a little too overwhelming sometimes which probably most effects those whose ideas are bought and "destroyed by the great machinery" (from SvD). But I still like them (it hasn't affected me yet).

13,5 år

I ett hörn av mitt rum sitter en liten lapp på väggen. Den har setat där i många, många år, ända sen Mathilda skrev den i mellanstadiet (med undantag för renoveringen). På lappen står en dikt:

Vad vore himlen utan stjärnor?

Vad vore bröllop utan tärnor?

Vad vore värlen i all sin glans,

Om inte lilla Challe fanns?

Jag läser den sällan, men när jag gör det ler jag och känner en värme inombords. Tänker på microkola i fönstret och jobbdagar på Cassi, lite mer microkola och bara vara. Att kunna sitta tyst. Att inte behöva berätta hur man resonerar, det vet den andra redan. Att hålla monolog. Always together never apart var en av raderna i en låt vi skrev. Älskade, älskade Mathilda. London ligger trots allt inte så långt bort (och det är närmre Irland än vad Sverige är).

Och jag sätter mig inte under bord när jag är sur längre. Faktiskt.

Kvartalstankar

Jag känner mig så oinspirerad. Heltidsjobb plus vanliga träningsschemat tillsammans med hela helger som blir upptagna av tävlingar och en mängd av förberedelser för flytten om ett halvår gör att jag inte vågar peta in så mycket annat. Jag vet att jag har ca 40 min på mig från det att jag kommer från jobbet tills jag ska dra, och det är precis lagom för vad som ska göras då, men det blir inte så mycket annat gjort varken före eller efter.

Jag har mängder med vänner jag väldigt gärna vill träffa just nu. Vänner som gör mig glada, som jag har cike fäktrelaterade minnen med, som jag (mestadels) lärt känna via skolan och som inspirerar mig. Jag vill träffa dem, prata om vardagliga ting, om framtidsvisioner och möjligheter, om drömmar och rädslor.

Jag vill lära känna nya människors. Bekantas bekanta. Människor som är som jag, eller som har en helt annan bakgrund. Jag vill ut från lägenheten, upptäcka vad som finns utanför. Jag vill flyga fritt för en stund, vill ha tid att hjälpa till hemma när föräldrarna inte är på plats. Vara självständig med känna gemnskap (från något annat än fäktningen).

Kanske ska jag minska lite träningsvolym ett tag, även om det är tävlingar. Eller rättare sagt, jag kanske ska minska antalet träningstilfällen i fäktsalen. Låta mig själv ha lite mer spelrum. Ge mig själv tid till annat. Sånt som måste göras, och sånt jag mår bra av. Jag vill inspireras.

En timme över blev fullbokat schema

Jag gillade folket, trivdes i lokalerna, fascinerades av vad som hände. En kamera, ett uppdrag, goda vänner, nya bekantskaper. Känslan att smälta in väldigt lätt trots att man är extern. Ibland krävs det inte så mycket för att man ska känna sig hemma. Att känna att man har definierat ännu en grupp människor vars umgänge kan återkomma i något sammanhang.

Och jag har blivit bättre på det där med spontanitet. Det passade väldigt bra nu.

Bästabästa

Jag vet vad veckans bästa var. Veckans bästa var när jag, tvillingarna i lägenheten brevid, Caroline och Therese, och Thereses kompis Calle satt på Dahlboms balkong och tog en afterski öl. Solen värmde fortfarande och gav en riktigt god anledning till att behålla solbrillorna på. Det spelades lite musik och de bekväma solstolarna var fullsatta. Där satt vi kvar och småsnackade tills solen försvann bakom räcket och magarna påminde oss om att det var middagstid. Allt var så idylliskt, så perfekt och så rofyllt. Det var veckans bästa.

En måndag i glädjens tecken!

Johanna Bergdahl vann VM-guld!
- Stora svenska framgångar i fäktningens junior-VM

Johanna Bergdahl vann guldet, när damernas individuella värjtävling i junior-VM i Baku avgjordes på söndagen. Emma Väggö gick till kvartsfinal. Därmed blev tävlingen en av de mest framgångsrika någonsin för svensk fäktning, sedan också den tredje svenskan, Olivia Hägglöf, kommit in bland de 32 bästa. Tävlingen visar, att det finns många duktiga kvinnor i toppen på svensk damvärja.

I kvartsfinalerna vann Johanna Bergdahl över ryskan Violetta Kolobova med 15 – 11 efter en match, där Johanna var i ledningen från början till slut.

Emma Väggö förlorade sin kvartsfinal mot fransyskan Clementine Fernandez med 15 – 12 och slutade därmed på plats 5 – 8, en stor framgång för Emma.

I semifinalen fick därefter Johanna Bergdahl möta samma Clementine Fernandez. Resultatet blev vinst för Johanna med 15-10 efter en övertygande insats.

Motståndaren i finalen var Lauren Rembi från Frankrike.

Fransyskan vann första stöten, 1 – 0. Därefter var det Johanna Bergdahl som tog kommandot och hade ledningen hela matchen fram till slutresultatet 15 -11.

På torsdag avgörs damernas lagtävling. Det svenska laget kommer då, efter dagens framgångar, att vara en av favoriterna till en medaljplats.

- De svenska värjdamerna får ett starkt stöd av Sveriges Olympiska Kommitté. Johannas guld var ett kvitto på att satsningen är riktig, säger Lars Liljegren, ordförande i Svenska Fäktförbundet.

- Ett etappmål är OS i London 2012. Den här framgången var viktig för oss. Och låt mig också tillägga, att Emma Samuelsson, vår bäst rankade fäktare, som nu gör sitt andra år som senior, kom tvåa i en världscuptävling, där alla de bästa var med, så sent som i förra veckan. Hennes kvartsfinal i OS i Beijing var ingen tillfällighet. Dagens tävling visar, att det finns flera duktiga kvinnor i toppen på svensk damvärja.

Fräknar

Det första jag gjorde när jag vaknade imorse var att klä på mig hela skidutstyrseln med underställ, täckbyxor och jacka. Sedan slängde jag ihop lite frukost och parkerade mig på balkongen. Visst, det var väl knappa fem plusgrader, MEN bara det att det var sol ute och frisk luft gjorde det hel klart värt det, det blev en underbar start på dagen.

När vi senare kom in för lunch körde jag samma variant, men nu tillät temperaturen att man satt i bara tshirt. Jag njöt, vände ansiktet mot solen och tuggade långsamt. När jag lämnade Stockholm var jag lite orolig för att jag skulle sakna känslan av vår, men icke. Det är rent av bättre här. Jag satt säkert en timme utomhus under lunchen, utan att frysa. I spegeln efteråt kunde jag sedan se att jag hade fått fräknar. Årets första fräknar! Åh, vad underbart!