Generationsbyten är något det pratas om överallt just nu. U21-landslaget har goda framtidsutsikter, framförallt då A-laget är så "gammalt". På många skolor som har varit igång längre kan man se ett generationsbyte bland lärarna, också på grund av att det är ganska skralt om lärare i generationen mellan de som nu går i pension och de som är förhållandevis nyexaminerade. På den stora fäkttävling som hölls i mars här i Stockholm kunde man också ana ett ålderskifte. De deltagande länderna får skicka sina åtta bästa fäktare och när jag krälade runt där på golvet upptäckte jag att ett par var ju nästan min ålder. Några 89:or, någon 88:a osv. Dessa var accopagnerade av fäktare som t.ex. Eric Boisse, född -72. Kanske inte låter så mycket med 16 år, men tänk er själva. 16 år längre tävlingserfarenhet, 16 år till att lära sig behärska nerver och på spetsen på plats. Det är en hel del.
Men vad har hänt med generationerna däremellan? Har de inte åstakommit något, eller smälter de bara in i någon form av färglös massa? Kanske har de själv varit i ett generationsskifte, i kretsar och sammanhang jag inte uppmärksammar? Det är mycket möjligt. Men det är intressant att följa.
Fast å andra sidan ska vi ju komma ihåg att top 25 på herrvärjan är födda mellan '74 och '85. Det enda år inom spannet som inte har en representant i top 25 är 1976. Första 88:a eller yngre på rankingen är placerad på 62:a plats (f. 91). Så sådär värst generationsklyfteartat är det ju inte ;)
SvaraRadera