Jorden fortsätter snurra likväl

Jag är nervös. Nerverna är på helspänn, även om jag lyckats varva ner lite. Jag ska åka till London i tre dagar. Tre dagar till en annan stad, det är ungefär som att åka på fäkttävling rent tidsmässigt, eller bara dra på week-end någonstans. Men det är så mycket mer än det.

London. Framför mig ser jag långa, tråkiga gångar i tunnelbanan. Halvstressigt tempo hela tiden för att hinna med allt som ska hinnas med. Bistra färger. Heathrow. Enorma marginaler pga oförutsägbara händelser. Midsommarfirande i Hyde Park där jag ligger på rygg i gräset och halvsover, febrig och lätt sliten efter alla intryck.

Det här är första verkliga steget till att flytta ut. Det ska införskaffas brittiskt telefonnummer, matbutikerna ska lokaliseras på kartan, jag ska bekanta mig med kvarteren kring skolan och jag ska försöka bli lite klokare på var jag ska bo.

I handväskan ligger, inte helt förvånande kameran. För min egen skull tror jag att den kan vara bra att nyttja ganska flitigt. Så att jag sedan kan sitta hemma och försöka vänja mig vid tanken. Försöka göra det hela lite mindre främmande.

Nu är min chans att göra projektet verklighetstroget.