Det är mycket spännande som kommer att hända innan jag faktiskt flyttar, men jag befinner mig i vakuum. Stunderna av inspiration känns kortare, och även om våren har belägrat Stockholm så saknar jag min sprudlande energi. Energi som jag hade under vintern. Brukar det inte vara tvärtom? Att det är nu det ska komma ett svall av glädjeskutt och leenden spela över ansiktet? Är det inte nu jag ständigt ska vilja springa ut med kameran för att fånga ögonblicket, eller ständigt skriva om händelser och betraktelser?
Jag tror jag har gått in i en bubbla för att skydda mig själv. För att jag inte riktigt vet vad som står framför mig, och inte vet hur jag ska hantera det mer än låta det närma sig. Visst har jag arbetat fram en lång lista med förberedelser, men det är ändå inte samma sak.
Jag märker främst av det på fixet kring Fäktbloggen. Jag känner mig inte längre lika motiverad till att kräla runt på smutsiga idrottsgolv och plåta bilder som ser ut som alla andra jag har tagit, sedan utvärdera vilka som möjligen kan uppskattas och lägga upp dessa på bloggen. Det blir många timmars jobb där responsen ofta dröjer och är för generell för att jag egentligen ska fatta vad som är bra och vad som inte är det. Avsaknaden av inspiration och stimulans ger ingen kraft till att försöka utvecka det så mycket heller. Varför uppfinna hjulet igen?
Jag vill ut ur det här. Jag vill ha rutiner igen, finna inspiration, lära mig nya saker och utvecklas som person. Nu vill jag vända den här steken. Pronto.
Prommis snart? <3
SvaraRadera