Att flytta

Jag är trött. Trött på det sättet jag iprincip bara är efter en dag på Cassi. Det känns som om jag har massor av intryck och tankar jag borde ta tag i, men hjärnan vägrar helt enkelt. Händelser jag i vanliga fall skulle analysera sönder viftas nu envist bort.

Japan om en vecka. Festival om en månad. London om tre månader. Tiden kommer bara försvinna, trots att allt känns så avlägset. Att jag om en vecka ska iväg till andra sidan jordklotet tillsammans med en av mina närmaste vänner för att hälsa på ännu en nära vän känns bara overkligt. Att vi dessutom planerat allt själva från start till mål gör allt ännu märkligare. Må vara att vi nu är så gamla att just det inte är några konstigheter, men det är mest för att en näst intill likadan resa gjordes för 2,5 år sedan, fast då till Malaysia och föräldrarna i alla tre familjer var högst deltagande.

Det är många tankar som virvlar, många vänner vars namn gör sig påminda. När ska allt hinnas med?

I slutändan är det en tanke som överröstar alla andra: Jag ska snart flytta mitt liv. Till ett annat land...