Little Red

Jag har inte klätt upp mig på väldigt länge. Klätt upp mig för utgång that is. När jag träffade Mamma nu i helgen fick jag en röd klänning, väldigt röd. När jag först tittade ner i påsen och såg det broderade tyget blev jag lite rädd. Skulle detta verkligen vara något snyggt? Skulle jag kunna bära upp det? Jag plockar upp det ut påsen och får ännu en lätt chock. Så. Otroligt. Mycket. Rött. Och bara axlar också, något jag ibland kan vara lite nojig över. Men en sak har jag lärt mig genom åren, kläder Mamma har köpt ska man prova. Oftast är det riktigt, riktigt bra. Det stämde även denna gång. Den rödröda klänningen funkade förvånansvärt bra med min bleka hy och mitt blonda hår. Drog på mina klackskor (har bara ett par med mig) och snurrar framför spegeln för att kunna se bättre. Dansar bort till min kompis Cat för att fråga om jag kan använda den som Miss Scarlett på en julfest med Cluedo-tema om några veckor. Jag är Miss Scarlett.

Just nu sitter jag iförd klännigen och tänker att jag egentligen längtar efter att gå ut igen. Min department har julmiddag på fredag, men jag är borta och kan inte närvara. Det är synd, det skulle vara ett utmärkt tillfälle att klä upp sig. Om två veckor. Jag får nog ta och gå ut nästa helg, känner mig som värsta torrbollen som inte klarar av det i veckorna.