Sommartankar

Om drygt en vecka är det 10 månader sen jag flyttade hit. Det är en ganska lång tid att vara hemifrån, och jag kan ganska lätt säga att jag inte har tillbringat särskilt mycket tid hemma i Svealand sedan jag flyttade. Det har egentligen inte gjort mig så mycket, inte förräns nu till sommaren. Eftersom jag valde att stanna här har det blivit väldigt lite tid hemma. Om jag kan nästa år skulle jag nog vilja komma hem mer än 2 veckor. Gärna sommartid.

Nu sitter jag här i London iaf. Har det inte tråkigt, men saknar Sverige som sagt. Och familjen. Saknar också fin solsemester, eller iaf ha ledig tid så att man kan njuta av sommarvädret med gott samvete. Jag satt ca en timme idag i Hyde Park, med OK väder. Det är första helgen på länge som det faktiskt är skönt väder. Svensk sommar kan också vara ruggig, men jag kan inte komma ihåg att jag brukar gå och frysa så mycket. Kanske anpassar mig bättre där.

I vilket fall som. Jag vill, för en gångs skull, ligga och steka på en strand. Titta på vackra landskap och vifta med tårna. Plöja böcker eller sitta på uteserveringar och dricka vin/öl. Besök från nära och kära hemifrån värderas högre än någonsin. Vännerna betyder, men de där hemma betyder fortfarande mer. Jag trivs bra här, är glad att jag kommit hit, men på vännersidan är det något som inte riktigt klickar. Inte helt och hållet. Jag tror det kan vara nördighetsgrejen. Jag älskar att vara mitt uppe i den, och lyssna på andras samtal, men de är ändå inte de jag bondar bäst med. Märkligt det där.