bortbortbortbortbort

Jag kollade precis kalendern, och började räkna veckor. Det är 11 veckor tills det jag ska flytta. Min första tanke var: NEEEEEJ! Jag vill flytta nu! Okej, jag kanske inte vill flytta pronto, men inom en mycket kortare tid är elva veckor. Även om det känns skönt att ha en liten bufferttid i september efter att jag har slutat jobbet, och att ha lite ledigt nu så är det för lång tid.

Jag har haft det fantastiskt i Stockholm, jag har det fantastiskt här. Jag trivs fantastiskt med de jag har omkring mig, men nu är jag inställd på att flytta. En inställning där jag inte vill sylta in mig mer här än vad jag redan har gjort. Jag kommer på mig själv att plötslit trivas med ytliga kontakter, sådana där jag inte binder mig så starkt. Missförstå mig rätt, men nu vill jag iväg.