Jag sitter i Skåne, och fastnade på Imperials hemsida. Jag har skrivit ner hela schemat för Freshers' week i kalendern (såklart), kollad på videoklipp från förra året och läst om vad man behöver ta med sig. Jag har upptäckt att både skolan och Students' Union är aktiva på facebook, och framförallt skolan verkar vara väldigt duktiga på att svara på frågor som dyker upp. Efter att ha kollat igenom allt så känns det som att jag redan kommit dit på ett sätt, men ändå inte.
Allt började med att jag började leta efter vilken dator jag vill köpa. Det är inte lätt och jag är definitivt inte säker ännu. Sen ramlade jag in. Allt känns så nära, men ändå så långt borta. Nedräkningnen i kalendern avslöjar att det är 57 dagar kvar till avresa.
Min käre Farfar läser bloggen (hej på dig!) och vi satt igår och diskuterade den stundande flytten. Att jag är förväntansfull var ju inte så svårt att läsa sig till, men han tillade att mellan raderna märktes det att jag var lite nervös. Och det är klart, vem skulle inte vara det minsta nervös inför en utlandsflytt?
När jag pratar med nära och kära om det hela är det många som poängterar att de är stolta över mig. Det slår mig att fler verkar känna starkare stolthetskänslor än jag angående det hela, men efter att ha sett ett av videoklippen så har jag ändrat mig lite. Vad är det för skola jag har kommit in på? Ska jag gå på den skola som Alexander Flemming gick på? De visar några olika forskningsprojekt och jag känner ett nytt sug efter att få dra sitt strå till stacken.
Jag ska nog ta mig ut och cykla, och se om jag kan organisera mina tankar lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar