Ja, det var ju det där med stabil vardag. Jag fick mitt accommodation offer imorse, och det fick mig att gå bärsäkra gång. Jag hade sökt enkelrum i två områden, jag fick ett dubbelrum i det område jag minst ville ha. Jag har varit ett mycket lättretligt åskmoln hela dagen där mycket har hunnit gå snett. Men efter ett snack med mamma kunde jag mentalt resa mig upp igen. Har ni kollat lite extra på boendet och det ser riktigt schysst ut faktiskt. Och dela rum med någon kanske inte är så illa trots allt. Om inte annat så sparar jag £200 varje månad, vilket motsvarar mer än min beräknade matbudget. Det kan ju inte vara annat än positivt.

Jag tror att min reaktion imorse egentligen inte bara var ett tecken på besvikelsen utan också ett fysiskt sätt att uttrycka nervositeten som blommade upp när allt blev så otroligt verkligt. Det är trots allt skrämmande, och innerst inne är jag lite rädd. Som Hedvig förklarade det: jag är inte mer än människa.

Hade för övrigt en mycket trevlig kväll igår med Wifebeaters United och DI Date Calls. Och helgen som kommer ska tillbringas i Köpenhamn. Nu gäller det bara att få lite långvarig balans i sinnet innan jag åker och börja beta av sånt som ska göras. Har skrivit to-do-list på mammas inrådan.

Ja, jag har mitt organisationsbehov av en anledning.