Jag sitter ännu en gång på golvet i mitt rum. Vid sidan av mig har jag en latte och i knät ligger boken World Press Photo 09. Medan majoriteten av mina vänner och bekanta har tentaångest sitter jag och njuter av ett ögonblicks stillhet. Jag kollar igenom bilderna, en efter en, fascineras över detaljer och helheten. Det är ren njutning.
Jag skänker en tanke åt alla de som tentapluggar. De som hoppar över en enkel middag en fredagskväll med ursäkten att de ska plugga. Jag lider med dem, men gissar utifrån egen erfarenhet att det inte blir särskilt effektivt. Jag stannar upp ett slag och funderar över balansen mellan nytta och nöje. Att plugga och prestera, men att blanda det med lite annat också. Jag har tappat tron på idiotintensivt sistasekunden-plugg, framförallt om man egentligen vill vara någon annanstans. Just det där att vilja vara någon annanstans är en farlig fälla. Den senaste terminen har jag vid ett par tillfällen gjort ett par val mellan olika möten och sammankomster som för en utomstående kan tyckas egoistiska och nästan dumma. De tillfällena har baserats på just den teorin, att vill jag egentligen vara på annan plats just den sekunden, kommer jag i tanken vara där och inte vara särskilt rolig för omgivningen.
Livet är märkligt, och jag återkommer ständigt till det. Samtidigt är just detta märkliga ganska attraktivt. Man förundras, förhäxas och fastnar. Det får mig att stanna upp och tänka till en extra gång. Och uppskatta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar