Jag tar studenten om två dagar. Och i två dagar har jag gått runt och förklarat för alla hur konstigt det känns att inte ha något plugg att sitta med på kvällarna. Dessutom har jag fixat Fäktbloggen så att den uppdaterar sig på timer. Och bilderna är fixade. Trots detta så märker jag att det jag säger mest är tomma ord. Jag har fortfarande massvis med grejer att fylla eftermiddagarna med, även om jag inte tränar. Jag antar att det är på gott och ont.
Som sagt, studenten om två dagar. Fast vi har inga lektioner imorgon. Vi har gjort allt. Utvärderingar inlämnade. Fikat. Snackat. Whatever man gör på de sista lektionerna. Imorgon ska vi därför måla lakan till flaket. Men jag skulle gärna springa ut. Visst, det låter jättehemskt, men jag känner mig liksom färdig att gå vidare, att ta nästa steg ut i världen. Hade motsvarande känsla i nian. Som att det är ett avslutat kapitel. Inte som en del som återvänder till skolan jämt (även om jag hälsade på EG ett par gånger i ettan) och fortfarande ser det mer eller mindre som ett hem. Visst, jag har haft tre fantastiska år, men nu är jag klar. I will soon be leaving the place. Då börjar ett nytt kapitel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar