Eh, ja. Precis. Just det. Det går bra för mig. Det gör det. Men. Vad gör man nu? Allt kan ju inte gå bra. Det måste vara något som inte flyter smärtfritt. Jag i princip bara väntar på att någon bomb ska falla, att något inte ska gå bra. Visserligen så flyter inte allt perfekt, det vill jag inte påstå, men det är mycket som går rätt. Dessutom känner jag mig effektiv, att jag klarar av många små uppdrag nu när jag väl har kommit igång med det. Och mina prioriteringar känns vettiga och har bra motiveringar. Så... Vad är det jag har missat?
Du ska nog inte tänka så mycket. Du trasslar in dig då.
Det vara Sara som skrev det. Kanske borde skänka det en extra tanke medan jag plöjer vidare.
Igår låg jag och funderade på hur det skulle vara om jag kom in på MIT. Att på π-dagen få beskedet. Jag såg framför mig hur jag bokstavligen skrek rakt ut. Hur jag jublade. Gjorde glädjedansen. Och blev så otroligt stolt över mig själv. Oddsen är visserligen inte på min sida, ca 150 av 3000 internationella sökande kommer in. 1 på 20. Men man kan alltid drömma, hoppas, tro och göra sitt absolut bästa.
Nä. Men jag orkar inte förklara i en bloggkommentar.
SvaraRaderaDet vore kul, det förstår jag. Och jag hoppas ju SÅHÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mkt för din skull.
SvaraRaderaMen ett råd, för din sanity. Det bästa är att inte 'drömma upp' scenarion. För om det inte skulle gå sen blir det mkt värre. Trust me on that. Hoppas ja, men så fort man målar upp bilder blir det så oändligt mkt svårare om det går fel.
Cicci: Jag satsar på att drömma med måtta men har också lärt mig att jag ibland lagt för mkt krut på att jobba med backup-planer istället. Men tack ändå! <3
SvaraRadera