a penciled message in anonymous hand: I think of you.

Jag sitter hopkrupen i soffan med en bok. Från köket letar sig välbekanta dofter som skvallrar om den stundande middagen, dofter jag gillar. Läsningen går långsammare än jag tycker den borde göra. Troligen beror det på att jag är trött och ovan att stryka under i texten när jag läser en roman. Jag tillåter mig en paus i läsandet och går ner till rummet för att inte lockas alltför mycket av middagens dofter.

Det är släckt på rummet. Jag låter det vara så och sätter mig en stund och kollar på höstmörkret utanför fönstret. Jag låter det omsluta mig och känner den ruggiga kylan krypa in genom små, små glipor. Trots att det är ganska dystert har det ändå sin charm. Det går väl med sinnesstämningen i boken och den jag själv befinner mig i.

Jag tar ett djupt andetag och reser mig för att återvända upp. Det enda jag kan göra under den kommande veckan är att ta en sak i taget och bocka av uppgifterna på listan en efter en. Bygg upp struktur, använda mig av rutiner och följa schema. Det blir en bra övning i prioriteringar.

(rubriken är ett citat från boken, Housekeeping av Marilynne Robinson)