Friska fläktar

Känslan av att få en ordentlig blodgenomströmning i musklerna, att äntligen kunna tänka på vad jag gör med spetsen igen och än en gång orka hålla mitt benarbete någorlunda aktivt var ovärderligt. Det gyllene receptet efter en lång period med småinfektioner var ett styrkepass, vilodag, ordentlig sömn och paus från högstadieelver för en dag.

Visst hjälpte träningens omständigheter till. Det var lugnt men ändå aktivt, och stämningen var (bland de flesta) mycket god. Kan det möjligen bero på den friska fläkten som italienaren burit med sig från sydligare breddgrader? Han dök upp på klubben första gången för två veckor sen om jag inte minns fel, och nu verkar han vara bundis med var och varannan. Han snackar som att han har varit i fäktsalen hur länge som helst men rörelserna skvallrar fortfarande om att det är lite nytt. Det bästa med situationen är att denne bohemiska viking, trots sin anpassning, visar en ny sida. Han fäktar smidigare och 'lättare' (inte som easier, utan lighter) än de flesta av oss DIFare som trots allt har en ganska stel, ja nästan bulkig, stil. Varför han faktiskt har pallrat sig till Sverige av alla ställen är ändå ett mysterium.