The curious incidents with the dog in the night time

Det här har varit en märklig vecka, men ändå inte. Det är nog mest mitt sinnestillstånd som har skilt sig från de tidigare. Det är lustigt vad livet tar för svängar, vilka besked man möts av och vilka som hör av sig eller vilka man själv tänker på och hör av sig till.

En olycka kommer sällan ensam brukar det kallas, men vad jag uppfattar det som så kommer även framgångarna i par eller grupp. Troligen beror det helt enkelt på att man är olika benägen att upptäcka det ena eller det andra.

Jag inser ofta när jag skriver att det är väldigt mycket klyschor. Men jag finner ändå att klyschorna har sin charm, sin betydelse, och att man aldrig riktigt kan förstå dem förrän man har upplevt dem själv. Klyschorna lär existera och vara just så klyschiga av en anledning, någon gång måste de ju förekomma och det måste vara något som känns något så när realistiskt (de är trotsallt ganska glorifierade, men hur ska man annars förmedla det?). Jag tror på klyschor när jag känner för det, omfamnar dem när de attraherar. Annars är de fantastiska måltavlor för ilska.

Videotips, för den CERN-intresserade.