Regndroppar mot ansiktet

Under hela dagen hade alla pratat om vädret. Någon jublade på Facebook över solen. Mamma avslöjade efter ett morgonmöte att den hade kikat fram. Cicci nämnde den också - som konstrast till regnvädret som var när hon kom. Alla pratade om solen som kommit och gått, om hur trist det var med regnet och att det grå vädret varat för länge nu.

Jag hade suttit inne hela dagen. Suttit inne och avklarat punkt för punkt av min att-göra-lista. Tillslut blev jag nojjig. Jag hade knappt tittat ut genom fönstret under hela dagen. Drog på mig ytterkläder, struntade i handväska, och klev utanför dörren. Det stänkte några droppar, men det störde mig inte. Snarare var det skönt att känna hur de prickade ner ansiktet, att höra dem landa på jackan. Regn är trist, grått och kontrastlöst. Men just då stod det i vacker konstrast till den tempererade, ljusa lägenheten. Regn är inte så dumt, inte ens när det går in på femte dagen. Det beror bara på sinnesstämningen.