Syster och Bror

Jag skulle egentligen jobba idag, men ringde och sjukanmälde mig imorse. Kände inte att jag var på topp fysiskt, rösten lät som en häxa och jag anade fortfarande vrak-känslan efter tävlingen igår. Istället har jag varit hemma, hjälpt lillebror med matte, pluggat lite, tagit ett bad och kollat igenom gårdagens fåtaliga bilder. Jag är verkligen glad att jag lyssnade fullt ut på kroppens signaler. Jag har jobbat halvkrasslig förut, men denna gång kändes det inte rätt. Dessutom lär jag fortfarande vara ganska smittbenägen eftersom förkylningen sköljde över mig igår.

Har redigerat några av bilderna. Skickade iväg några till Hans och fencing.se också, vilket jag inte gör så ofta. Mest för att jag hellre behåller dem till Fäkt[foto]bloggen. Bilderna ligger redan uppe, och jag slås över hur bra de står sig. Visst, det kan låta egoistiskt att säga att man känner sig riktigt stolt över bilder, men det är jag och det står jag för. De behöver bara byta miljö från mina redigeringsprogram/bloggen för att jag ska komma på det ibland. Eller att jag ser dem för första gången på länge.

Något som är extra kul är att jag själv känner att jag har utvecklats. Bilderna är bättre, framförallt fotografiskt, och jag har lärt mig mycket på vägen. Visst har jag mycket kvar att lära, men det får helt enkelt ta sin tid. Det absolut bästa med det här är att andra har poängterat det. Det värmer.

Jag och brorsan har ju haft lägenheten för oss själva hela helgen. Vi har inte grälat alls, vilket annars är standard så fort föräldrarna ger sig iväg. Vi har ätit tillsammans, lagat mat åt varandra och haft lite allmän kvalitétstid. Det har också värmt mycket. Framförallt har han ställt upp för mig då det behövdes (dvs paniklaga mat på lördagkväll och diskat efteråt). Föräldrarna är nu hemma och livet återgår till vanliga gängor. Fast någon stenfast vardag kommer det dröja innan jag har igen. Fast just nu är det inget som jag saknar. Jag gillar friheten med ansvaret som jag har nu, möjligheten att ge mig i kast med sådant som intresserar mig, även om det tar mycket tid och är obetalt. Just nu är det precis vad jag behöver.