Läget har vänt igen. Nu känner jag mig harmonisk och strukturerad igen. Jag vet precis när det vände, det var i fredags kväll när jag låg och skulle somna.
Det är lite lustigt att det var just då jag vände mitt humör och kände mig stark igen, med tanke på att väckning 06:00 väntade med efterföljande SAT Subject Test i tre timmar. Men det var just då, i den stunden, som jag plockade fram alla de drömmar och visioner som gav mig hopp om framtiden. Precis då som jag fick överblick över vad som skulle göras och en ny laddning effektivitetsenergi. Jag somnade och steg upp med gott samvete och självförtroende.
Hela gårdagen passerade i samma anda, att det löser sig. Ingen ångest, ingen onödig brådska, men en förmåga att ta itu med saker. Litteraturuppsatsen som tidigare hade gnagt på mitt samvete skrevs klart och skickades in. Fick tillbaka den rättad två timmar senare, och kände hur jag bockade av ännu en sak från listan. Där var delkursen i litteratur mer eller mindre avslutad.
- - - - - - - -
Idag är det en speciell söndagsförmiddag. Jag har tagit sovmorgon, utan att pressa ihop tidsschemat. Jag har i princip bara packlistor att förbereda före jobbet och jag känner mig harmonisk. Jag har den här terminen lärt mig att uppskatta att släppa allt för en helg och ägna mig och kravlösa ting. De senaste veckorna har jag däremot lärt mig att uppskatta något ännu mer: att ha en kväll eller en förmiddag över för att man har allting pressande avklarat och våga slappna av.
Det, mina kära (få) läsare, önskar jag att ni alla får uppleva någon gång. Att ni har en kväll över för att ni har varit effektiva och fortfarande känner er vid liv. Inte för att ni är utbrända, inte för att ni är lata eller inte orkar, och inte för att ni har planerat in det. Utan att det helt enkelt blir en lucka för att det har fallit sig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar