Jag måste säga att mitt humör fortfarande åker bergochdalbana, men dipparna känns inte lika djupa eller mörka som tidigare. Dessutom följs varje dipp av en mycket högre topp. Om jag känner mig lite svag ena studen, har det en timme senare hänt något som fått mig på strålande humör igen. Det kan egentligen vara vad som helst: en bra låt som kommer upp i spellistan, något trevligt på stan eller att jag bestämmer mig för något. Ofta är det något av de tre sakerna och de i sin tur ger upphov till de andra.
Förändringen kommer ofta ganska plötsligt. Mitt positiva humör märks då i att jag går och nynnar för mig själv och dansar när jag tror att ingen ser. Jag inser dessutom att det faktiskt är väldigt mysigt att gå runt på stan och se ut att vara glad och nöjd med livet. Visst, vissa människor kastar ett extra ögonkast när de går förbi men ingen verkar misstycka. Oavsett vilket alternativ så är jag för stunden för glad för att orka bry mig om något sånt. Istället fortsätter jag att le och dansa runt i tankarna.
- - - - -
Jag fick mail från MITs fäkttränare idag. Om jag kan söka på early application så kanske jag kan halka in. På MIT! Det är stort. Jag är i chocktillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar