Men det var då det!

Det här inlägget skrev jag i slutet på första ring: 2a maj 2007. Det väcker minnen.

Ett samtal, ett vrål och en tävling

- Hur länge har du fäktat?
- Sju år, och du?
- Två år. Har du varit på Gotlands lägret?
- Nej, det är nytt så det har jag aldrig. Ska du dit?
- Ja det ska jag.

Meningsutbytet mellan senioren Carl Frisell och den yngre ungdomen Lovisa fortsatte medan jag (duktigt) sopade den pist jag hade blivit tilldelad. Men jag kunde inte låta bli att le.

Detta var första fäktträningen efter tävlingen och jag kände under första matchen att jag var trögstartad och saknade bra benarbete, men andra matchen kom jag igång. Jag kopplade in mot en taggad Oxenstierna och hade i bakhuvudet en tanke på revansch och helt plötsligt så hade jag ledningen med 7-3! Just vid denna ställning började jag tänka på själva siffrorna och det var det dummaste jag gjorde under hela matchen. Han knappade in och tillslut stod det 9-9, båda var vi taggade till tusen. Ett vrål senare skakade vi hand, jag hade vunnit - äntligen! Då vi möttes på mitten med framsträckta händer så säger han "Fan, nu kommer det här att komma upp på bloggen*..."

Då jag fäktade mot Oxenstierna för kanske ett halvår sen eller ett år sen så sa han "När du vinner mot mig, då har du blivit bra. Jag är här för att utmana seniorerna och leka lite med juniorerna." På den tiden var jag nöjd om jag förlorade med 5-10. Men det var på den tiden!

------

* Jag har bloggat för klubben. Blogginläggen finns kvar, men jag är ytterst inaktiv nuförtiden.