Nya ansikten

På bänken i fäktsalen var det fullt med, för mig, nya ansikten. Killar i åldern 12-13 år som precis blivit uppflyttade. Jag utmanar en av dem som startar en vild protest. "Neeeej, jag är skitdålig! Du vill inte fäkta mot mig. Fäkta med honom istället!" Han puffar upp sin kompis som även han är motvillig; "Neej, jag är ju ännu sämre!" Efter lite övertalning kommer i alla fall första killen upp. Han börjar med att säga något i stil med "Men, har inte du varit på VM? Varför tränar du nu?" Killarna hade på någon vänster fått för sig att jag, och Erika framkom det senare, tränade inför VM. Anledningen är fortfarande väldigt oklart. Jag vet inte om jag ska skratta åt det eller ta det som en komplimang. Jag satsar nog på det senare. Efter matchen föreslog jag att vi skulle köra en femma varje träning. Han förstod inte riktigt poängen i det, men verkade inte protestera lika mycket längre.

Nästa kille som skickades upp gjorde korstecken innan matchen. Han tyckte att utmaningen med en femma per träning verkade väldigt läskig och onödig. Tredje grabben vägrade. När hände detta? När blev jag den gamla tjejen man inte riktigt hade koll på? Jag försöker snacka med killarna (det är inga nyuppflyttade tjejer). Vissa verkar tycka att det är kul och börjar själva att utmana mig och snacka. Andra är först lite skeptiska men verkar sedan uppmuntrade. Ytterligare andra flyr så fort som möjligt, tycker att det är alldeles för läskigt. Det blir spännande att se hur läget är om ett halvår. Jag kommer, oavsett de vill eller inte, fortsätta att utmana dem. Det var det jag saknade när jag flyttade upp.