Då jag väntade på mina kompisar igår (lördags) satt jag på trappan till Konserthuset. Det rör sig väldigt mycket folk där. Den ena intressanta konstellationen av människor efter den andra. För en stund slukades jag helt av musiken från mobilen, kameran i handen (dock sällan för ögat) och människorna runtomkring. När jag plötsligt upptäcker att Niko och Cecilia i princip står framför näsan på mig ser jag att de flinar vänligt. "Det såg harmoniskt ut. Typiskt sånt man ser på bild."
---
På jobbet idag. Vi vek servetter. Och log. Både jag och Mathilda gick och log ganska oförklarligt. Jag har under hela eftermiddagen varit glad för nästan ingenting. Kan bero på närvaron av de jag gillar, kombinerat med.... Ehm. Jag vet inte. Men det känns bra. Och vår kaffekompis kom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar