Vi åker förbi skylten med "Välkommen till Stockholm Stad". Föräldrarna diskuterar trafikmässigt smartaste vägen till vår dörr. Jag sitter i baksätet och ser hur Rålambshovsparken, Rådhuset och Nybrokajen passerar. Det är väldigt mycket folk ute, svenskar som njuter av vädret. Jag kan inte göra annat än att le. Åh, vad jag har saknat det här! Vi rullar upp på Sibyllegatan, förbi Östermalmstorg. Några svängar senare står vi utanför dörren. Vår dörr. Det är fem veckor sen jag såg den. Fem veckor sen jag var i Stockholm. Till och med lite mer.
Familjen kliver ur bilen. Alla sträcker på sig efter flera timmars stillasittande. Det går snabbt att packa ur. Jag kommer in på rummet. Från de gula tapeterna och heltäckningsmatta hos Farfar till vita väggar och parkettgolv. Från badrum helt i rosa till helt vitkaklat. Jag är hemma igen. Det är mitt rum. Se så många grejer jag har! Så mycket kläder, så många valmöjligheter! Tittar mig i helbildsspegeln. Jasså, var det så man såg ut. Hade fått en del färg ändå, bra mycket mer än tidigare år.
38 dagar är en ganska lång tid, framförallt om det är på resande fot. Men oj vad man kan hinna uppleva mycket! Och vad man kan lära om sig själv.
Börjar kolla igenom bilderna från tågluffen. När jag kommer till Wien börjar jag le. När Budapest dyker upp på skärmen ler jag ännu mer. I kameran bläddrade jag precis förbi Zagreb och Lund. Jag tror att jag vet vilka ställen som får prioriteras när bilder ska visas. Och jag vet vilka städer jag gärna återbesöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar