Vad man inte vill missa.

C: Läggdags strax, gonatt!
J: Va? Ska du inte se Bolt springa?
Fast det kan man iofs göra utan att vara inne på msn...

Det var dagens händelse, även om jag helt hade glömt det. Familjen samlades framför TV:n (något som bara det är högst ovanligt) och tittade på de vansinnigt musklade killarna som lätt otåligt väntade på att få starta. Även genom en kamera syntes det hur koncentrerade de var. Skakade av armar och ben, satt och fokuserade blicken mot mållinjen och gick lite av och an. När sjukampstjejerna avslutat sitt gemensamma ärevarv ökar spänningen ytterligare ett steg. Kameran filmar ur ett grodperspektiv och i alla världens soffor får man beskåda de långa smidiga benen placera fötterna på startblocken. Bakom löparen i bild ser man den övre kanten av Berlins Olympiastadio med strålkastarna och den nattmörka himlen i bakgrunden. Man kan, trots ca 110 mils avstånd, nästan ta på spänningen. Energin bokstavligen strömmar ut från skärmen.

Startskottet går. SVT:s kommentatorer pratar på för glatta livet på de sätt bara sportkommentatorer kan. Usain Bolt utklassar som förväntat, men det är något mer. Tyson Gay som kom tvåa, gör sitt livs bästa lopp på 9,71s (2 hundradelar långsammare än det tidigare världsrekordet) men han struntar i det. För mig ser det ut som att han är lite tjurig, men de flesta andra säger att han bara garvar åt vad som precis har skett. Bolt var 13 hundradelar snabbare. Han slaktar inte bara sina konkurrenter utan även det årsgamla världsrekordet. Det var historia som skrevs.