Klockan är strax efter åtta när vi ses. Jag kommer joggandes, jag faller in i hans tempo. Vi tar den vanliga rundan, håller ett jämt tempo. Utbyter lite vad som har hänt sen sist vi hördes. Mina ben har tidigare kännts fullkomligt mörbultade av träningsvärk, men löpturen hjälper till att lösa upp det. Kroppen känns på något sätt renad när jag kommer in, ingen mjölksyra och fräsch morgonluft i lungorna.
Rotar fram ett par snygga, mörka jeans och drar på mig en skjorta. Ser till att det nödvändiga ligger i handväskan och ger mig av. Först fika för att skvallra med en vän, kort därefter jobbintervju. Intervjun var med min gamla barnflicka, som bor granne med oss. Hon har knappt sett mig sedan hon passade min bror och mig, för ca 13 år sen. Hon uttrycker en beundran för min målmedvetenhet, mina tidigare erfarenheter och min mognad. Trots att medelåldern på de som jobbar är runt 25-26 år (och bra akademiska utbildningar) säger hon att ett jobberbjudande inte är främmande.
Tillbaka till lägenheten. Redigera de sista bilderna från tågluffen och börja skriva tackkort. Ännu mer än igår känner jag att jag själv kan forma min framtid så som jag vill ha den och att en utbildning i åtminstone England faktiskt är något jag till stor del kan betala med egna tillgångar. Kvällen ska tillbringas på biblioteket med Pappa för att undersöka vilka stipendier man kan söka. Livet visar allar sina möjligheter och lågkonjunkturen känns avlägsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar